söndagen.

Sen, till min fasa, kom sista dagen på helgen...

Den började med att jag kom ner för att finna Eirik och Kattis sitta i köket och äta rostat bröd med ost. Egentligen tycker jag inte om vitt bröd med ost på... men ibland får man sug efter saker som man inte gillar annars, så jag slog mig ner och gjorde dem sällskap! 

Och körde vidare på samma spår med att äta saker som jag annars inte gillar. Lillasysters chokladflingor med mjölk. Och kaffe. Men alltid kaffe. Kaffe, kaffe, kaffe!

Sen kom min fina mamma ner och frågade om vi skulle gå på promenad, och det klart vi skulle! Det är så lustigt, för när jag är ute och går i skogen där känns det som om jag alltid är ute och går där, fast det egentligen bara är någon gång i månaden. Det är alltid så mysigt på den lilla stigen... men nu hade de gjort om den. Vet inte riktigt vad jag tycker om det... Den var för bred! Men fint var det, i all fall. 

Sen var det kaffepaus med syster! Höstsolen började titta fram... 

och det började bli dags för mig att packa! Jag tjatade på mamma om att jag inte ville åka hem, men i slutändan gav det inte så mycket, med tanke på att det egentligen var mig själv jag försökte övertala...

Sen hade klockan blivit tre och det var dags för lunch innan jag drog iväg till tåget. Usch, vad jobbigt det var att sätta sig på det! Sex timmar när jag bara ville vända. 

Men sen stod pappa där på stationen, och det kändes ändå helt okej. Tre väldigt, väldigt fina timmar fick jag med honom innan han åkte iväg mot Gana. 

Och så var den bästa helgen på en stund slut.