31 Augusti.

Så var det sista dagen av sista månaden på sommaren. Fast sommaren tog slut för ett tag sedan, så det kanske inte är en så stor grej. Men september är ändå september, och september är här om bara fem timmar och tjugofem minuter.

Idag har jag gått femte dagen i skolan, ätit mackor med jordnötssmör och banan, och mackor jordnötssmör och sylt (jag hade glömt hur gott det egentligen är! Typ världens bäst macka), vikt kläder, lyssnat massor massor på the National, suttit i höstsolen, och insett att jag är dum i huvudet. Och nu ska jag plugga innan jag sover bort det sista av idag.

Så har jag spenderat den sista dagen av Augusti.

Vi kan ha trampat snett, men det här är sinnessjukt.

Jag har blivit lite kär i den här låten fast den egentligen är sämst:

Det är något med den som är så... beroendeframkallande och fint. Fast den är så hemskt, fruktansvärt dålig. Hatar egentligen svensk rapp, speciellt när det är dåligt gjort. Texten är inte ens så varierande. Men ibland fastnar man bara. Egentligen tycker jag att remixen är bättre, men videon är ju videon. Ge den en ärlig chans och titta på den. Fin. Fina känslor. Det värsta och bästa i ett. Lite som det ska va.

Om sagor och förevigt.

Dessa speglar ganska bra mitt just nu. Mitt liv är inte mer spännande än såhär. Jag väntar på att hostan ska sluta, äter glass och dricker honungsvatten.

För er som inte har förstått det vid det här laget kan jag meddela att jag älskar gamla Disney-filmer. Gamla som i klassiker. Som man såg när man var tre år gammal och inte förstod något av, men ändå älskade, för att figurerna var så roliga. När man inte förstod vad som hände när flickan och prinsens ansikte var så otroligt nära varandra, men man förstod att de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Fast man inte visste vad det innebar. Hur länge det var. Att det inte var förevigt. Utan bara tills de dog.

Visste ni att det finns en Askungen II? Som handlar om vad som hände efter att hon har fått prinsen och sina fina klänningar. Som handlar om att hon faktiskt lever lycklig förevigt. Sånt kommer jag aldrig förstå. Man kanske kan diskutera om man verkligen kan göra pumpor till vagnar med hästar och varför hennes glassko inte försvann, men de kan ju inte överdriva hur mycket som helst... Mitt hjärta krossas lite, för uppföljaren till sagan får mig att inse att Askungen inte är en sann historia. Alla vet att början är mer magisk än slutet.

Godmorgon. Godnatt. Jag tror mina lungor håller på att dö.

typografi

I'm hoping we can make some wishes out of airplanes

B.o.B ft. Hayley Williams - Airplanes

Jag vill måla mina väggar vita och hänga upp tavlor. Jag vill bli frisk.

Jag vill färga håret. Jag vill ligga halvnaken vid sandstäppar och låta

min hy bli varm. Jag vill röka 15 cigaretter. Jag vill hångla. Jag vill

läsa böcker. Jag vill gå på fler gator och ta kort in i tomma fönster.

Jag vill veta vad jag håller på med. Bortsett från det så vet jag inte

vad jag vill. Men man måste ju börja någonstans. Annars kommer man

ingenstans alls.

†HE C☮MM☮N CH∆N† (so-indie-i-could-die)

Jag kan inte sova för hostanfallen. Jag kan inte äta konstant för penicillinet. Dör av uttråkning och utmatning. Pallar fan inte att vara sjuk längre. Inser att jag klagar konstant på detta, men finns inte så mycket annat att säga.

bilder

Sömn, mat och virus.

Idag har jag sovit. Och ätit. Och sovit mer. Och ätit mer. Och stirrat upp i mitt tak. Och sen varit duktig och tagit tag i mitt liv, genom att ringa vårdcentralen och traskat dit. Känns lite som om jag aldrig har varit på en så lång promenad innan... tokigt. Och sen gick jag vidare till apoteket för att få ut tre små lådor med text och klisterlappar på. Tydligen så har jag bihåleinflammation i kombination med någon slags luftstrupesinfektion. Om tio dagar ska jag i alla fall vara frisk. Längtar dit.

Saker och sekunder

Sov en dag. Sörpla i dig fyra liter vatten. Stirra upp i taket. Skriv en dikt. Släng den. Sov en natt.

Spring iväg. Svettas på ett dansgolv. Sörj förluster. Spela okänslig. Se tillbaka på det som var.

Se katter spinna mot dina ben. Smek magen. Svimma in i svarta hål. Skratta åt smaklösa skämt.

Slå sönder en spegel. Spela olycklig i sju år. Spräng något i tusen små bitar. Simma över en kanal.

Slösa tid. Saker spelar ingen roll. Sekundvisaren fortsätter ticka utan dig. Så simpel är sanningen.

bild

Höst och whiskey

Så var det söndag igen. Och höst igen. Det luktar i alla fall höst. Och det känns som höst. Så, för att sammanfatta: veckan är slut, och det har blivit höst medan den har passerat. Jag älskar höstluft.

Som sagt var det nollning i fredags. Galet är ordet. Jag skrek mig hes. Tjena, sexiga whiskeyröst. Men någon måste ju skrika om de ska lära sig hur man ska uppföra sig, eller hur?

Det var en grym kväll, fast jag inte hade sovit på typ 36 timmar... men kaffe är godare än sömn, så jag kan väl inte klaga. Lagom dragen, lagom högljud, mycket glad. Lagom jobbigt att jag fortfarande har ont i hela kroppen, blåmärken överallt och två bulor på huvudet. Men hur ska man annars veta att det har varit en bra kväll...? Förutom bilderna, såklart.

(bilder från Facebook)

I mustache you to follow orders

Hohohoho!! Känner mig lite sådär lagom trött och seg i huvudet redan nu... men det blir väl så när man inte har fått sova under natten antar jag. Lite fascinerad över att jag fortfarande lever. Men en liter kaffe löser det mesta. Veckan är över! Eller den jobbiga delen av veckan. Eller de två dagar som jag har varit i skolan, egentligen. Nu börjar den riktiga veckan! Hihi! Planen är att äta lite matis, dricka en till lite kaffe och (förhoppningsvis) kunna ta en powernap innan det bär av ut i den lilla staden för att utbilda våra små nollor. Galet mysigt! (Hade dock nästan varit mysigare att ligga i min säng och se på film tills jag dog... men men, näst bäst är ju också bra!)

Finfin kväll tror jag nog att det kommer bli.

Ha de bäst!

Sju saker för att Johnny är fin

Nu är det såhär att finaste Johnny har gett mig ett bloggpris. Och jag kan ju inte tack nej till något så fint. Så jag tar emot det, och tackas så jättemycket genom att göra det som priset innebär och inom den närmaste framtiden bjuda henne på middag.

REGLER:

Som Awardvinnare ska du kopiera in Awardbilden i din blogg, för att visa att du fått den.
Tacka och länka tillbaka till den du fick Awarden av.
Ge Awarden till 7 andra bloggare/bloggerskor och länka till dem.
Skriv 7 intressanta saker om dig själv

Det här med att det måste vara intressant gör mig hemskt förvirrad. Men jag gör ett ärligt försök, så får ni bedöma om det duger eller ej:

1. Jag skriver och målar alltid saker på insidan av min vänstra arm. Om jag inte har något där känner jag mig naken.

2. Jag hatar tår och fötter. Fast älskar strumpbyxor och skor.

3. Jag bestämde mig för att säga att jag var vegetarian en gång när jag satt i bilen påväg ut till mormor, för att jag skulle slippa äta kaninlever (eller något liknande), och sen fortsatte jag bara. Och nu har jag fastnat för det. (men det är egentligen en hemlighet)

4. Jag tycker att fina underkläder är det finaste som finns... eller kyssar. Mjo, tror nog kyssar egentligen.

5. Jag kan inte gå in i bokaffärer utan att komma ut med en bok, men jag hinner inte läsa allt böcker jag köper. Så de står i min bokhylla och är fina, men varje gång jag ser dem önskar jag att jag kunde ta bättre hand om dem.

6. Jag har lyssnar på denna låt om och om igen i tre dagar i sträck nu...

7. När jag har tråkigt brukar jag ta en sax och klippa av massor av mitt hår. Men nu försöker jag låta det växa ut. Detta leder till att hela mitt kök brukar vara fullt med kakor och sötsaker som jag aldrig orkar äta upp... så jag brukar dela ut allt till fina människor. Vilket inte är så svårt, då det finns massor fina människor på jorden.

Det var mina sju saker.

Sen var det ju detta med att ge priset till sju andra bloggar... Helt ärligt så läser jag inte sju andra bloggar. Så jag vet inte riktigt hur detta ska gå. Tyvärr måste jag nog bryta mot reglerna.

Förlåt, Johnny.

Eller så dröm det jag det bara... // Kanskeattjagbaraönskadealltdetta.

I måndags började skolan. Men jag låg hemma med frossa och hostade. Så idag börjar det för mig. Om någon timma. Och sen håller det på i ett år. Bara ett år kvar nu. Ett kort år. Ett långt år. Ett tufft år. Men förhoppningsvis även ett roligt år. Det är inte ens ett år. Det är nio månader och några dagar.

Och här sitter jag med min kaffekopp och förstår inte hur det kan anses mänskligt att gå upp innan halva dagen är förbi... Ändå är det min längsta sovmorgon idag. Och den är förlängd.

Det enda jag vet är att sommaren är slut nu. Och att det känns hemskt, för den har varit helt fantastisk. Jag vill leva i den förevigt. Inga mer kvällar på uteserveringar med billig öl. Inga mer nätter på svettiga dansgolv. Inga mer hemskt tidiga mornar kommer spenderas sittande bredvid hemskt söta pojkar på efterfester. Jag kan inte längre vakna vid två och sen umgås med min finaste flicka tills det är dags att gå ut igen. Nu börjar alvaret igen. Men jag ska klara det. Om jag så måste ta livet av mig. Jag vet i alla fall definitivt att jag kommer sakna sommaren hemskt mycket. Fast när jag säger inget mer av detta så menar jag egentligen bara att jag inte kan göra det på ett tag, och absolut inte konstant.

It does not glow in the dark.

Det ligger sex tomma tekartonger överst i återvinningen. Honungen är slut. Hostan vill inte sluta. Foton ramlar ner, från min fotovägg, på mig, när jag sover. Luften börjar fyllas av höst och jag kan inte somna på nätterna så jag sitter som en boll på min fönsterbräda och försöker andas. Min säng fylls med näsdukar. Febern går upp igen. Och alla låtar har raderats från min iPod.

Det känns som om jag är fast i en bubbla.

Jag vill ut.

Dimma, dimman, dimmigt.

Jag insåg igår att det var precis en månad sen jag var sjuk sist... och om denna skit kommer komma tillbaka så ofta hoppar jag hellre från en bro. Nästan, i alla fall.

Ögonen blir blodsprängda, febern går upp och drömmarna fortsätter vara konstiga. Kul. Speciellt när man är ensam. Kul. Kul. KUL. Det känns som om jag aldrig kommer bli frisk.

bild

I'd rather have my problems as an evil guy I could run from.

Jag vill se på en Disney-film. Så extremt mycket att jag nästan spricker. En såndär riktig. Tecknad. Men vår VHS funkar inte längre... Just nu stör jag mig extremt mycket på teknologin, vem vill se fula animerade gubbar när man kan se de fina, gamla, tecknade? Det gör lite ont faktiskt. Jag kan inte somna.

bild

I wish I could bottle it up and breathe it back like valium.

Jag tycker det är lite konstigt - fast mer... mycket konstigt än lite - hur snabbt man glömmer saker. Och jag pratar inte om saker som att jag redan har glömt var siffrorna på min hand betyder, det gör jag konstant, men då är det bara att skriva dit något nytt. Jag menar viktigare saker. Lukter. Smaker. Känslor. Drömmar. Allt som har tagit upp så mycket plats bara försvinner bort. Man låter det försvinna. Som rök som försvinner upp i himmelen och omringar solen, så att den inte kan skina lika starkt. Man blir vilsen utan att man förstår det. Man glömmer bort andetagen.

Jag hade glömt känslan och smaken och lyckan, och nu när jag har känt den igen vet jag inte om jag någonsin kommer kunna sluta. Om man planerar att sluta är det bättre att aldrig börja. Nu är det försent. Försent är ett dåligt ord, men just nu hittar jag inget ord som passar bättre. Det är försent. Men det gör inte så mycket. Lycka är störst.

When I'm falling I'm at peace.

Honung med te och abstinensbesvär.

Nu har pappa åkt iväg igen. Det skulle nog vara 100 gånger mer underbart att vara ensam hemma om jag kunde står på benen utan att världen snurrade. Nej, jag kan inte riktigt förstå hur detta gick till... jag blir ju aldrig sjuk på sommaren. Och detta är andra gången. Men här ligger jag. Med stora högar snorpapper, te och en hosta som gör att jag inte kan sova på nätterna.

Karma? I så fall hatar jag karma... och mig själv. Men jag kan inte påstå att jag ångrar något som jag har gjort. Jag har haft en helt fantastisk sommar.

bilder

I want the ocean right now...

Jag brinner upp och jag kan inte somna för jag kan inte sluta hosta... Mitt enda sällskap är mina luddiga rosa sockor och LCD Soundsytem. Daft Punk is Playing at my House.

Take me away.

Till there's nothing left inside my soul, as empty as that beating drum... But the sound has just begun.

Florence and the Machine - Drumming Song

Jag är förkyld som en ökenråtta på Nordpolen och känner en enorm skuld över att jag gör fel saker, men är på hemskt bra humör. Och imorgon åker pappa till Afrika, vilket innebär att jag kan dra ner alla persienner i hela lägenheten och vända dygnet lite hur jag vill. Lite jätteunderbart faktiskt. Jag vet inte alls hur jag någonsin ska lyckas vända tillbaka det nu, vilket leder till att jag funderar på att hoppa av skolan... jag orkar verkligen inte gå tillbaka dit om sex korta dagar.

Nu ska jag storhandla så jag inte svälter ihjäl när pappa är borta. Älskar sånt.

Om du undrar vad det är för ljud som ekar på gatorna så är det mitt hjärta när det går i tusen bitar.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig.

Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Fan, vad mycket jag saknar dig.

Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit.

Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit.

Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Kom hit. Snälla..?

Helt plötsligt inser man att man är beroende av en annan person, och det är underbart, och det är hemskt, och det är svårta, och jobbigt, men hemskt hemskt fint. Fast helt fruktansvärt när man ligger hemma själv och är sjuk.

Sex meningar som inte har något med varandra att göra, men samtidigt allt.

Jag är helseg i huvudet och ögonen. Mitt huvud är överfullt och jag måste köpa nya stay-ups, eftersom mina sista gick sönder helt igår. Jag vill inreda ett rum. Men mitt i halsontet är jag ganska glad. Snart kommer Gustav hit och jag ska bjuda honom på alla kakor jag har bakat.

bild: 1, 2, 3, 4

Baking cookies naked at 4 a.m.

Det bästa med att vara själv i en lägenhet är att man kan gå in i köket och dra ner persiennerna, och baka kakor mitt i natten om man inte kan somna. Eller så kan man göra det mitt på dagen, men jag tycker att det är lite extra mysigt när alla andra sover.

Det värsta är att efteråt har man vaniljdrömmar, chokladdrömmar, choklad-och-hallonmuffins och hallongrottor, men bara en magsäck...

Men sen, några timmar senare, vaknar alla och då är inte det problemet lika stort längre.

Om att spendera en hel natt med att stirra på en datorskärm.

Jag har varit väldigt dålig på detta under de senaste dagarna. Men det är sommar, och då gör man alltid lite dåliga saker. En del som man önskar att man aldrig hade gjort, en del som var det bästa som kunde ha hänt, och den del som gör allt så mycket mer komplicerat än innan. Och ibland spenderar man en hel natt med att stirra på datorskärmen för att man inte vet vad som är rätt, vad man vill och vart man ska ta vägen. Jag kan inte somna. Helt plötsligt står man i en vägkorsning och man kan inte välja vilket skyllt man borde följa, för de känns rätt och fel på olika sätt.

Ibland gör man rätt och ibland gör man fel. Och ibland kan något fel vara så hemskt fel... men ibland känns det så hemskt rätt. Och ibland röker man för många cigaretter. Men gårdagen har redan varit, man kan inte förändra den, man måste bara välja vilken väg man ska gå nu. Ibland är båda rätt, man måste bara välja vad man vill vara för typ av människa. Och ibland spelar det ingen roll. Fast det läskigaste är nog de platserna man aldrig trodde att man skulle komma till, sånna platser tar upp hemskt mycket plats i huvudet, även om de bara borde ta upp lite. I slutändan står det alltid mellan det som känns rätt och det som är rätt. Och då är det bara att välja.

Ibland känner man sig hemskt liten och ensam.

30 October 1961

Soundfematic, pants tigh-ter than plastic, honey... But we got no money.

Jag kan inte sluta lyssna på GaGa hela dagarna. Och jag kan inte sluta dansa hela nätterna och döda min lever.

Hatar att det har blivit Augusti.