Eller så dröm det jag det bara... // Kanskeattjagbaraönskadealltdetta.

I måndags började skolan. Men jag låg hemma med frossa och hostade. Så idag börjar det för mig. Om någon timma. Och sen håller det på i ett år. Bara ett år kvar nu. Ett kort år. Ett långt år. Ett tufft år. Men förhoppningsvis även ett roligt år. Det är inte ens ett år. Det är nio månader och några dagar.

Och här sitter jag med min kaffekopp och förstår inte hur det kan anses mänskligt att gå upp innan halva dagen är förbi... Ändå är det min längsta sovmorgon idag. Och den är förlängd.

Det enda jag vet är att sommaren är slut nu. Och att det känns hemskt, för den har varit helt fantastisk. Jag vill leva i den förevigt. Inga mer kvällar på uteserveringar med billig öl. Inga mer nätter på svettiga dansgolv. Inga mer hemskt tidiga mornar kommer spenderas sittande bredvid hemskt söta pojkar på efterfester. Jag kan inte längre vakna vid två och sen umgås med min finaste flicka tills det är dags att gå ut igen. Nu börjar alvaret igen. Men jag ska klara det. Om jag så måste ta livet av mig. Jag vet i alla fall definitivt att jag kommer sakna sommaren hemskt mycket. Fast när jag säger inget mer av detta så menar jag egentligen bara att jag inte kan göra det på ett tag, och absolut inte konstant.