Dessa speglar ganska bra mitt just nu. Mitt liv är inte mer spännande än såhär. Jag väntar på att hostan ska sluta, äter glass och dricker honungsvatten.För er som inte har förstått det vid det här laget kan jag meddela att jag älskar gamla Disney-filmer. Gamla som i klassiker. Som man såg när man var tre år gammal och inte förstod något av, men ändå älskade, för att figurerna var så roliga. När man inte förstod vad som hände när flickan och prinsens ansikte var så otroligt nära varandra, men man förstod att de skulle leva lyckliga i alla sina dagar. Fast man inte visste vad det innebar. Hur länge det var. Att det inte var förevigt. Utan bara tills de dog.
Visste ni att det finns en Askungen II? Som handlar om vad som hände efter att hon har fått prinsen och sina fina klänningar. Som handlar om att hon faktiskt lever lycklig förevigt. Sånt kommer jag aldrig förstå. Man kanske kan diskutera om man verkligen kan göra pumpor till vagnar med hästar och varför hennes glassko inte försvann, men de kan ju inte överdriva hur mycket som helst... Mitt hjärta krossas lite, för uppföljaren till sagan får mig att inse att Askungen inte är en sann historia. Alla vet att början är mer magisk än slutet.
Godmorgon. Godnatt. Jag tror mina lungor håller på att dö.
SÅ deppigt. Men bara för att man vant sig vid det betyder det ju inte att lyckan avstannat.. så tänker jag i alla fall. Men, är man någonsin fullkomligt lycklig då? Man strävar ju alltid framåt hela tiden.
SvaraRadera