Av Essa.: citat

23.11.11

Jag kastar ju i alla fall inte stekpannor på folk.

Jag har enorma humörsvägningar. Och enormt chokladsug. Och söndergråtna ögon. Jupp, PMS, med andra ord. Visste ni att en del flickor får piller för att bli lugnare när de har PMS? De har så häftigt humör att de kan skada människorna i sin omgivning grovt annars. Så illa är det väl inte för mig. Jag mer tror att alla problem är världens största och gråter och skriker och sånt. Så nu tänkte jag kolla på Dirty Dancing istället. För andra gången den här veckan. Och äta godissnopparna som den snälla damen i kassan gav mig.

10.8.11

Böcker som är så bra att jag sitter på tåg och viskar ord i flera timmar.

Nu är jag hemma igen. Jag har haft en otroligt fin semester och en del av mig ville skrika och sparka, och spring där ifrån, när jag skulle gå på planet. Men just då var en sån kraftansträngning nästintill omöjlig, så nu är jag tillbaka på samma gator som jag alltid går på. Den största skillnaden är att jag nu letar jobb för första gången i mitt liv. Men det känns redan som jag aldrig varit borta, så jag är inte hemma så mycket, utan lägger mina sista besparingar på tågresor. Det är ganska idiotiskt egentligen. Jag ska nämligen flytta snart och kommer antagligen behöva de pengarna då, men man måste få andas också, har jag kommit fram till. Imorgon åker jag vidare. Till Stockholm.

Annars har mycket sommar gått åt till att bli kär i varannan karaktär som Haruki Murakami skriver om. Det enda som är viktigare än hans böcker är att få andas samma luft som de finaste människorna jag vet. Tydligen sitter jag till och med och mumlar varenda rad jag läser på tågen. Så läs Norwegian Wood, du kommer bli kär.

Han: Ursäkta, men är du medveten om att du viskar?

Jag: ................... He... oj. Förlåt.

Han: Nej, det är ganska fint faktiskt. Och ibland ler du som om...

Jag: Va?

Han: Som att du läser om någon du är kär i.

25.4.11

Skicka ett vykort och säg hej

Han: Du har bytt lakan sen sist.

Jag: Ja... Du har ju inte varit här på tre veckor.

Jag har varit helt otroligt dålig på detta. Sen sist har jag hunnit krama ungefär alla av de finaste, ätit för många franska baguetter doppade i olivolja, blivit lite brun och klippt håret. Åkt iväg och kommit tillbaka igen. I princip. Det har blivit vår och jag är mitt i en hemsk förkylning. Livet går ju, men jag vet inte om det fortfarande känns rätt att dokumentera det här. I alla fall inte just nu. Om fyra veckor, ungefär, kommer allt förändras. Men nu hinner jag inte så mycket. Jag stressar bara. Stressar och bryter ihop under pressen. Men jag kommer tillbaka någon gång. I alla fall ibland. Snart.

Kanske redan imorgon.