Böcker som är så bra att jag sitter på tåg och viskar ord i flera timmar.

Nu är jag hemma igen. Jag har haft en otroligt fin semester och en del av mig ville skrika och sparka, och spring där ifrån, när jag skulle gå på planet. Men just då var en sån kraftansträngning nästintill omöjlig, så nu är jag tillbaka på samma gator som jag alltid går på. Den största skillnaden är att jag nu letar jobb för första gången i mitt liv. Men det känns redan som jag aldrig varit borta, så jag är inte hemma så mycket, utan lägger mina sista besparingar på tågresor. Det är ganska idiotiskt egentligen. Jag ska nämligen flytta snart och kommer antagligen behöva de pengarna då, men man måste få andas också, har jag kommit fram till. Imorgon åker jag vidare. Till Stockholm. 

Annars har mycket sommar gått åt till att bli kär i varannan karaktär som Haruki Murakami skriver om. Det enda som är viktigare än hans böcker är att få andas samma luft som de finaste människorna jag vet. Tydligen sitter jag till och med och mumlar varenda rad jag läser på tågen. Så läs Norwegian Wood, du kommer bli kär.

Han: Ursäkta, men är du medveten om att du viskar?

Jag: ................... He... oj. Förlåt.

Han: Nej, det är ganska fint faktiskt. Och ibland ler du som om...

Jag: Va?

Han: Som att du läser om någon du är kär i.