Jag hatar faktiskt natten. Påriktigt. Eller, det är inte sant. Jag hatar att vara ensam på natten. Det är det jag hatar. Att allt är tyst och ensamheten blir så påtaglig. Och man vet inte om man borde äta eller inte, alla vet ju att det inte är hälsosamt att äta mitt i natten. Men om man varit vaken länge och inte kan somna om, och börjar bli riktigt hungrig? Och så känns det som jag kastar bort så mycket liv genom att bara stirra upp i ett mörkt tak. Men mest hatar jag natten för det är då verkligheten kommer ifatt mig. Jag är för naiv och korkad, och vill för mycket, för att verklighetens luft inte ska vara svår att andas. Men det finns väl inte något som få den att försvinna. Som är lagligt eller hälsosamt. Jag vet inte varför jag vänder på dygnet. Hemskt ologiskt av mig. Så nu ska jag gå och göra kaffe och hoppas att huvudvärken försvinner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar