Tre dagar sedan jag flyttade in, och jag har fortfarande lite träningvärk i armarna. Och jag bar varken sängen eller bokhyllan. Galet bra form är jag tydligen i. Värken i bröstet, det där läskiga som föddes när jag plockade ner alla bilder och lämnade kvar en röd vägg med massa kluddfläckar, har dock börjat försvinna. En säng mitt bland flyttkartonger börjar känns bekant, och att sluddra ord till en katt som börjar nosa mig i nacken mitt i alla mardrömmar. Fast vi har varken kaffemått eller duschdrapperi, och bokhyllan välter när man rör den. Och vi köpte soffbordet i fel färg. Men vi lär oss, och äter glass, och jag tror jag kommer trivas ganska jättebra här.
Fast jag är inte van vid helt nya knivar, så har skurit mig lite i fingrarna, och fått en bokhylla i huvudet, och insett hur viktigt det är att ha en pastasil. Och sen har jag hunnit tröttna på allt jag höll kvar i och har därför klippt av mig håret och började försöka skriva personliga brev. Fast jag vet inte alls hur man gör. Och vi har inte ens internet i lägenheten än, så kan ändå inte skicka in dem. Men jag tänkte försöka halva natten, men först ska jag gå och handla. Och andas. För jag har typ all tid i världen, och saker blir bättre om man andas, har jag hört. Så tänkte försöka göra det. Jag har bara varit här i tre dagar, men det känns redan som att distansen gör att jag ser saker klarare och mår mycket bättre. Dessutom har jag stört söta sambos och B&J's i frysen. Det känns bra. Allt. Det mesta. Jönköping. Fast måste erkänna att jag längtar till pappa kommer hit på fredag.
Aw!!! Jag längtar med efter din pappsi. Mest för att jag är desperat efter ett soffbord. Men också för att du är så himla söt och förtjänar det bästa.
SvaraRadera