She loves, she loves to dance in the dark

Lady Gaga - Dance in the Dark

Idag har jag lyssnat på Lady Gaga, färgat håret, druckit kaffe och klipps i t-shirtar. Typ hela dagen. Vilket antingen innebär att jag är otroligt ineffektiv eller att jag har gjort väldigt mycket av varje grej. Jag skulle gissa på att det är någon kombination.

Efter att ha lyssnat igenom hennes album ungefär 5 gånger är jag nu i alla fall grymt peppad inför kvällen! Så nu drar jag på förfest med fint folk och sen blir det vidare ut. Älskar redan kvällen.

Ha en fin kväll!

Tillbaka till min (underbara) lediga vardag

Idag åker jag hem. Om en timma. Prick. Sätter jag mig på tåget bredvid Jakob och vi rullar iväg.

Ikväll är jag hemma. Igen. Det ska faktiskt bli oerhört skönt. Jag ska försöka reda ut trasslet i

mitt huvud. Och träffa lite fina människor. Och försöka att inte sakna de som är kvar här för mycket.

Det är bara några veckor kvar nu. Jag vill inte att min mage knyter sig förrän det är slut.

It's not simple // And

Men mitt te har svalnat igen...

Det regnar utanför fönstret. Mamma säger att det kommer regna mellan femtio och sextio centimeter idag. Det är mycket regn. Och fast jag nästan älskar regnet mer än solen så känns det så fel. Som om himlen vill att alla ska gråta. Tunga, rullande tårar över hela i Norge. Och jag känner mig tung.

Tung som när man vaknar från en dröm som man inte riktigt förstår sig på, men ändå önskar att den drömmen hade varit verklighet. I några sekunder är världen som finns inne i huvudet den finast och märkligaste man kan tänka sig, och när man vaknar orkar man knappt gå ur sängen. Jag känner mig tung på det sättet. Tung för att mina drömmar gör mig förvirrad. Tung för att det händer varje natt. Tung för att jag vaknar varje morgon och inte förstår.

Fast regnet skakar om äpplena som har börjat komma i hundratal precis utanför fönstret och min syster alltid kan få mig att le, så känner jag en enorm frustration. Jag är inte olycklig. Verkligen inte. Jag är bara väldigt förvirrad och saknar personen jag konstant måste prata med.

bild

Dyr tvål i en dyr stad

Idag åkte jag och min fina syster in till Oslo för att kolla runt lite i inredningsbutiker. Inne i Oslo finns det hemskt mycket roliga och speciella saker, och det känns som en naturlig sak att man önskar att man hade en ny lägenhet att inreda.

Vi vandrade igenom större delen av staden för att komma till andra sidan där Kattis ville köpa en speciell tvål.

Molnen sprack upp och jag ångrade starkt att jag hade på mig långbyxor för första dagen på flera veckor.

Vi kollade framförallt efter badrums-inredning, det fanns massa mysiga ställen, men jag föll pladask för denna skylt.

När vi hade hittat tvålen satte vi oss på ett litet mysigt spanskt café och Tomas kom förbi.

Sen drog vi oss hemåt, och det var det besöket i storstaden.

Om fåglar och döda ögon.

Det flög in en fågel i mitt föster för en liten stund sedan. Detta gör mig lite ledsen, för jag har känslan av att dem bruna fågeln som ligger på rygg, med benen rakt upp i luften, inte ville dö idag. Och precis som ett litet barn känner jag en sorg, fast jag inte ens tycker om fåglar. Jag vill egentligen bara krypa nära ett bultande hjärta och ligga där resten av dagen.

De säger att man måste ha varit olycklig för att uppskatta lycka. Frågan är då om man måste dö för att veta hur det känns att leva, eller om det räcker att man tycker om att leva så mycket att man inte vill dö. Tyvärr är det så att många inte uppskattar livet. Det är därför jag tycker om Saw-filmerna, för egentligen handlar de inte om att människor ska plågas, det handlar om att människor ska förstå. Men det är sant att man inte vet vad man har innan man har förlorat det, men det betyder inte att man inte kan uppskatta det ändå.

Folk brukar fråga varför jag ler så mycket hela tiden, och jag brukar fråga dem varför de inte gör det. Så jag gör listor av saker som gör mig lycklig längst bak i mitt huvud och därför brukar vara mycket svårare för andra att svara på min fråga än för mig att svara på deras.

Men man röker inte för att man vill dö, utan för att man vill vara vid liv. Och man vill inte dö för att inte tror på lycka, man vill dö för att man har gett upp hoppet om att lyckan kommer komma. Men allt detta är svårt att förstå om man inte har gjort något liknande själv. En del människor väljer att förlora sig i kyssar, andra i droger, och andra i känslan av gräs mellan tårna. Och det är hemskt lätt att säga vad som är rätt och fel när man inte förstår.

En helg lika bra som en glittrande elefant!

Om man tänker min helg som en strut med glass så har den varit ganska jättegod, och mer ett torn med massor, massor glasskulor ovanpå varandra. Som sånna bilder som antagligen är gjorda i PhotoShop, för det känns ju omöjligt att stapla så mycket glass i höjd, i en enda strut, utan att allt ramlar ihop... och hur skulle man ens kunna äta den? För de skulle ju inte slösat så mycket glass för att ta en enda bild!

Den började med Inception i lördags, som jag har väntat på i något som känns som två år (men egentligen bara är ett halvår). Älskade den. Se den. Många gånger. Gärna med popcorn, så man kan äta när man får panik.

Sen kom Jakob och möte mig och vi gick till en park och drack vin och snackade om massor fint. För att sedan göra Oslo after dark och försöka få DJ:n att sätta på Håkan fast han inte hade det... som kompromiss spelade han Maskinen.

Men tornet blir bara högre (och glass är ju gott, så man vill ju ha mycket).

Sen blev det söndag och jag och Jakob åkte in till Oslo för att äta frukost och vandra runt. Egentligen finns det inte så mycket att göra i Norge på söndagar (förutom att gå på lang tur og spise brøskiver med brunost) för alla butiker är stängda. Men vi gick runt tills det började regna, och vi tog med oss en väldigt söt 7-åring hem till Jakob. Sen kom kvällen och det var dags att åka tillbaka till stan för att lämna av nämnd 7-åring och fika.

Sen drog vi återigen hem till Jakob och lagade mat och såg på film.

Jakob drack spritzers och jag åt chips och godis. Här i Norge finns ett godis som heter Smash

och enligt min åsikt är den perfekta blandningen mellan salt och söt.

Och jag var ungefär såhär glad hela helgen.

Och det var den finfina helgen. Och den var lika fin som massor glass,

eller den här elefanten:

Mest rött, och ljust, och snurrigt.

Trädgården är full av bär. Och sol. Jag vet inte om jag har nämnt detta innan, men jag älskar bär. Och om man inte tycker om att äta dem kan man ju alltid titta på dem och bli glad, för att deras färger är så fina. Och så mosas de mellan tänderna. Och hela munnen smakar gott.

Okej... jag inser att det inte är så kul att läsa om hur gott det är med bär, men mitt huvud börjar bli konstigt. Jag tänker skylla på vätskebrist. Men det är varmare idag och jag älskar verkligen att ha en trädgård.

Om att spela död i sex timmar.

Imorse, innan resten av världen hade hunnit vakna, ringde min klocka och jag drog mig ur sängen. Kaffe räddade mig när jag var tvungen att gå ut genom porten och dra mig till ett tåg som tar sex och en halv timma. Fast egentligen är det två tåg och en 45 minuter lång paus. Hela min vagn var fylld av japaner. Jag har aldrig känt mig så utanför i hela mitt liv.

Nu är jag i alla fall i ett annat land, där människor är glada och äter mackor till middag. Fast det är dock kallare här. Men det ingår, för människorna är även tuffare och går runt i linne året om, fast det är kallare här än på Sydpolen ibland. Så jag ska gå och ta på mig långbyxor.

bild

Dead children play here after dark.

Jag har blivit besatt av citronvatten och morötter (igen). Jag blir aldrig frisk. Och jag gillar verkligen att sitta vid övergivna lekplatser vid midnatt...

Men är det värt att kanske göra bort sig totalt, för att kanske bli lycklig? Kanske den lyckligaste?

Om hur oändligt stor himmelen och insidan är.

Egentligen vet jag inte ens vad ordet liv betyder, för ibland känner jag mig inte alls levande och ibland känns det som om det är mer och större än ett så litet ord. Och allt blandas ut i någon röra som kladdar sig fast över hela huden och gör att man inte riktigt kan röra sig när man står framför spegeln. Blicken förblir skarp men man kommer in i någon slags trans som gör att allt känns väldigt långt borta. Efter några sekunder börjar man ifrågasätta spegelbilden, för man inteser att man egentligen inte känner igen sitt ansikte längre. Blicken man möter är så långt borta att det känns som om man tittar på någon annan genom en fönsterruta, och de känslorna som man inte riktigt har klarat av att känna eller läsa av innan finns där. De är tydliga. I den blicken finns allt. Och man inser att man håller på att krossa sitt eget hjärta, fast man vet inte om man vågar göra något åt det.

En stund senare, det kan vara några minuter och det kan vara flera dagar, så ligger man i sin säng och stirrar upp i taket. Man tänker att bortför taket och lägenheterna över finns en oändligt stor himmel, som bara förblir likadan i en tiondels sekund. Och man känner sig hemskt lite, ensam och obetydlig i en stor säng.

När man inte klarar av det längre rullar man över kanten och skruvar på vattnet. Vattnet som bränner en stund, innan man vänjer sig. Så står man där, naken och blöt, tills benen ger vika och man hamnar på golvet.

Och man kan nästan höra hur något går sönder inne i en.

D-dagen, fast med tårta istället för explosioner

Idag fyller min fina bror år.

Grattis grattis grattiiiiis!

Förlåt för att jag inte kom och åt tårta med dig! Jag tänker att som kompensation får du min bit.

En speciell och väldigt fin söndagskväll.

Jag hade typ världens bästa kväll igår. Och just nu känns det som

att jag aldrig kommer kunna hata söndagar igen. Och ibland är det

så. Något bra händer och man börjar förknippa saker med det.. och

världen blir helt plötsligt hemskt mycket finare. Fast egentligen

så är det ju inte så det är. Världen är alltid fin, det är bara .

lite svårare att se det ibland, det är därför gårdagen var under-

bar. För den påminde mig när jag behövde bli påmind. Hur kan man.

då inte älska världen?...........................................

Finaste Chullietta bjöd mig på jättegod pasta!

Och jag bjöd på efterrätten medan vi såg på film.

Jag tror bestämt att Onskan är den bästa svenska filmen som någonsin har gjorts.

När det var nyhetspaus gick vi ut för att andas lite...

... det slutade med att vi vandrade runt i hela Linköping och pratade om sånt som är

mycket viktigare än att se heta killar på TV...

... och vi hann till och med utforska naturen lite. Håll i stammar är hemskt fint.

Fast det finns hemskt mycket som är hemskt fint.

Sen gick vi hem igen när filmen nästan var slut, men det gjorde inte så mycket egentligen.

Och det var den hemskt fina söndagskvällen.

En väldigt fin söndag.

Det här måste vara årtiondets bästa söndag. Finfint häng hos några killar och tjejer större delen av natten, tillräckligt mycket sömn för att kunna stå upp, chilli-dill med Chullietta på stan och en sväng förbi rean för underbara fynd, än så länge. Nu sitter jag i min bäddade(!!!) säng och lyssnar på Devendra Banhart, och drömmer mig tillbaka till P&L, och ska snart göra mig redo för att låta en fin person bjuda mig på middag. Och det gör inget alls att min förkylning har blivit lite värre igen, för att jag Älskar Idag.

Massor massor jättegod sallad

Jag börjar bli frisk nu och älskar världen utanför min lägenhet. För att fira lät jag pappi bjuda mig på lunch ute på stan idag. Mys pys!

Sallad är verkligen det godaste som finns. Av allt som är gott. Soppa kan i och för sig också vara väldigt gott... och wok. Men det är ju också grönsaker. Älskar grönsaker! (Mer än choklad... men det är en hemlighet)

Nu ska jag (försöka) städa!

Ungifär så här roligt är det att vara sjuk.

Randigt

Jag äter vaniljyoghurt med hallon och hasselnötter, men jag blir ändå inte frisk. Så jag dricker te, men är fortfarande sjuk. Och nu orkar jag inte längre, så jag tar på mig kläder och går ut. Förlåt alla som jag smittar, jag ska försöka att inte hosta på någon, men jag hatar denna lägenhet så mycket just nu.

*hint, hint*

the people who make us happy are never the

people we expect. so when you find someone, you've got

to cherish it.

En dröm i ett SMS

jag älskar sommar regn. jag älskar blixtarna. och ljudet. och hela stormen.

Blixten slår ut precis utanför mitt fönster och jag stör mig ännu mer på att jag har blivit sjuk. Jag älskar att vara ute när regnet känns som ett vattenfall. Det är då världen känns verkligast, för mig. Allt jag har ifrågasatt faller på något sätt bort. Regnet tvättar det rent och allt blir klarare, och luften blir ren.

Men jag kan inte gå ut. Jag orkar knappt stå. Så jag sitter i min sänd, med hakan på fönsterbrädan, och stirrar ut på upproret.

Det bor en igelkott i min hals och en snigel i min näsa.

Efter många nätter har jag lyckats döda hela mitt immunförsvar, och nu har jag gått och blivit dunderförkyld. Så nu ligger jag i ett extremt varmt rum, halvsover framför massor avsnitt av Skins och försöker dricka vatten utan att min hals går av på mitten. Party.

bild

Det mysigaste som finns.

Fyra fin fina bilder från Peace&Love, när Alva, Julia, jag och Tina gör exakt samma sak. Fast i olika vinklar. Jag älskar såpbubblor. Det är billig underhållning. Lite som för att bevisa hur underbart det är att vara barn. Eller i alla fall, att ha ett så kallat barnasinne. Små runda världar fyllda av regnbågar.

Jag vet inte riktigt vart jag ska ha händerna.

Och jag satt i en bil hela natten och skrattade

När vi åkte iväg var solen på väg ner. Sen körde vi och satte på en

gräsmatta och drack vin. Och sen körde vi runt halva natten.

Sen gick vi på nattpromenad, lyssnade på musik.

Och sen plockade jag smultron när solen började gå upp.

Fint var det.

Kaffe. Promenader. Kärlek. Bitmärken. Fylledans. Och att hoppa i sängen.

Not too late to die young

Jakob och Johanna igår

Min lever kommer gå sönder snart. Men jag vill inte sluta. Jag älskar det. Det går i släkten. Och vem är jag att tacka nej om någon erbjuder. Dessutom är det ju underbart att få se solnedgången och soluppgången varje dag. Så jag tänker fortsätta såhär en stund till. Det är inte sommar året runt.

I'M ALREADY GONE.

Det känns som om det är försent för mig att bli frälst nu. Jag har kommit för djupt i alla känslor och färger. Men om Gud nu skulle finnas hoppas jag att han vill att vi ska vara lyckliga. Och jag är lycklig igen. Mina vänner säger att jag ler hela tiden, och jag blir lite chockad för jag har inte märkt det. Jag tror nästan att jag är på väg till att bli lycklig på riktigt. Även om lycklig på riktigt inte finns. Hisnande tankar jag vet att ni tänkt dom, jag tänker dom nu och jag vet att ni vet mycket

mer än jag. Hur någon människa kan önska någon annan att sluta vara lycklig kan jag dock inte förstå. Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre, men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre.

Så fint att det är svårt att tro att det finns något fult på jorden

En av mina kompisar frågade mig igår om jag fortfarande tyckte världen var fin. Ja, sa jag. Och sen bad hon

mig säga några saker som är fina. Jag och min kusin gjorde en lista för lite mer än en månad sedan.

Här är min egen lista. Men 66 saker som är bland det bästa jag vet.