Om fåglar och döda ögon.

Det flög in en fågel i mitt föster för en liten stund sedan. Detta gör mig lite ledsen, för jag har känslan av att dem bruna fågeln som ligger på rygg, med benen rakt upp i luften, inte ville dö idag. Och precis som ett litet barn känner jag en sorg, fast jag inte ens tycker om fåglar. Jag vill egentligen bara krypa nära ett bultande hjärta och ligga där resten av dagen.

De säger att man måste ha varit olycklig för att uppskatta lycka. Frågan är då om man måste dö för att veta hur det känns att leva, eller om det räcker att man tycker om att leva så mycket att man inte vill dö. Tyvärr är det så att många inte uppskattar livet. Det är därför jag tycker om Saw-filmerna, för egentligen handlar de inte om att människor ska plågas, det handlar om att människor ska förstå. Men det är sant att man inte vet vad man har innan man har förlorat det, men det betyder inte att man inte kan uppskatta det ändå.

Folk brukar fråga varför jag ler så mycket hela tiden, och jag brukar fråga dem varför de inte gör det. Så jag gör listor av saker som gör mig lycklig längst bak i mitt huvud och därför brukar vara mycket svårare för andra att svara på min fråga än för mig att svara på deras.

Men man röker inte för att man vill dö, utan för att man vill vara vid liv. Och man vill inte dö för att inte tror på lycka, man vill dö för att man har gett upp hoppet om att lyckan kommer komma. Men allt detta är svårt att förstå om man inte har gjort något liknande själv. En del människor väljer att förlora sig i kyssar, andra i droger, och andra i känslan av gräs mellan tårna. Och det är hemskt lätt att säga vad som är rätt och fel när man inte förstår.