Det regnar utanför fönstret. Mamma säger att det kommer regna mellan femtio och sextio centimeter idag. Det är mycket regn. Och fast jag nästan älskar regnet mer än solen så känns det så fel. Som om himlen vill att alla ska gråta. Tunga, rullande tårar över hela i Norge. Och jag känner mig tung.
Tung som när man vaknar från en dröm som man inte riktigt förstår sig på, men ändå önskar att den drömmen hade varit verklighet. I några sekunder är världen som finns inne i huvudet den finast och märkligaste man kan tänka sig, och när man vaknar orkar man knappt gå ur sängen. Jag känner mig tung på det sättet. Tung för att mina drömmar gör mig förvirrad. Tung för att det händer varje natt. Tung för att jag vaknar varje morgon och inte förstår.
Fast regnet skakar om äpplena som har börjat komma i hundratal precis utanför fönstret och min syster alltid kan få mig att le, så känner jag en enorm frustration. Jag är inte olycklig. Verkligen inte. Jag är bara väldigt förvirrad och saknar personen jag konstant måste prata med.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar