Det känns som om det är försent för mig att bli frälst nu. Jag har kommit för djupt i alla känslor och färger. Men om Gud nu skulle finnas hoppas jag att han vill att vi ska vara lyckliga. Och jag är lycklig igen. Mina vänner säger att jag ler hela tiden, och jag blir lite chockad för jag har inte märkt det. Jag tror nästan att jag är på väg till att bli lycklig på riktigt. Även om lycklig på riktigt inte finns. Hisnande tankar jag vet att ni tänkt dom, jag tänker dom nu och jag vet att ni vet mycket
mer än jag. Hur någon människa kan önska någon annan att sluta vara lycklig kan jag dock inte förstå. Inte som i att jag inte bryr mig om dig längre, men jag har lärt mig vad som är bättre och vad som är sämre.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar