Midnattsfika och sönderklämda fingrar.

På söndag flyttar en flicka till Tyskland. Flickan som jag råkar tycka är bäst i hela världen och som alltid gör allt bättre. Den flickan. Så jag har varit mitt ute i skogen i några dagar nu, för att få pussa massa på henne innan det blir svårare.

Två nätter mitt ute i ingenstans. Femhundra timmar på verandan mitt i natten. Karlavagnen och cigarettrök. 

Vi lagade vaniljsås och värma äppelpaj mitt i natten. Och vaknade till världen bästa frukostlapp. Och efterrätt till förrätt och glass för att värma sig efter att ha suttit under en prickig himmel. 

Och så såg vi på Cry-Baby. Helt störd film. Med en 27-årig Johnny Depp. Och dregglade efter andra fina pojkar. Och viskade, för alla andra försökte sova. Som att vara 14 igen. 

Det var katten överallt. Mjau!

 Verkligen överallt.

Jag tyckte att den här var sötast. Fast han var inte tam, så man kunde inte röra honom. Men fluffig och söt var han, i alla fall. 

Sen gick vi på skogsvandring. Eftersom ingen hör när man skriker i skogen gick vi runt och sjöng. 

Och tog en paus på bryggan. 

Vi hann även fika lite mer och köpa kompisarmband. Och jag skrev in min nya adress i en liten svart adressbok, så nu förväntar jag mig massa fint på posten. 

Och sen blev det inga mer bilden, för de sista timmarna släppte vi inte varandras händer. Alls. Förrän bussen kom. Då hatade vi den och grät och pratade om att vi kunde flytta in i gathörnet och inte åka någonstans alls.

Typ de bästa tre dagarna man kan ha. Det kändes väldigt tomt att sova ensam i en nittio säng när jag kommit hem igen. Men det är inte så långt till november. Eller hur? Och tills dess får skype och mail och rosa stickade kaniner och små gömda lappar knyta ihop oss. FinasteFia.