Att gå på marknad och åka karusell för första gången på över ett år och skrika "VI KOMMER DÖÖÖÖÖÖ!" och helt ärligt tro att om bara några sekunder kommer man knäcka skallen när man kastas in mot stolpen i mitten. Och sen skratta så mycket att man får ont i magen.
Post-it's som man fick i lågstadiet, som det står "får jag chans på dig?" på, och har tre rutor med alternativen "Ja", "Nej", och "Kanske". Jag brukade inte svara på lapparna, så fick ofta fem i rad, så har hittat några stycken. Fast att hitta kärleksbrev är snäppet bättre. Typ bara det finaste som finns.
Skype-dater. Känns ungefär som det bästa i hela världen just nu, när väldigt många är långt bort. Så får man vara nära en liten stund, på låtsas i alla fall.
Att se på halvdåliga skräckfilmer och äta en hel liter glass, och sen, när man tror man ska sprängas, få en helt färsk muffin.
Gulliga plåster, formade som till exempel lejon eller cupcakes. Väldigt praktiskt att ha hemma när man försöker packa, och går in i alla kartonger, eller tappar dem... Så blir man mindre ledsen, och då gör det inte så mycket att man har slagit sig lite.
Ett hej. Nog det mest underskattade av allt på hela jorden.
Och slutligen, när pappa knackar på min dörr och säger att han funderar på om han ska gå och lägga sig eller umgås lite med mig, och frågar vad jag tycker han ska välja. Det är nog sånna ögonblick jag kommer sakna mest när jag flyttat.
Får tårar i ögonen av detta. Saknar stan lite!!
SvaraRadera