Jag hatar sugmärken. Verkligen hatar dem. De stannar kvar när allt annat
försvinner. Förstör huden när de stannar kvar. Tar upp plats i spegeln.
Stannar längre än vad de borde. Som ärr. Hyn blir inte längre ens engen.
Någon annan äger en liten del av din kropp. Jag hatar sugmärken. Lite som
blåmärken förstår man inte riktigt när man fick dem. Lite som sår. Men
samtidigt älskar jag sugmärken, precis som jag älskar små ärr och
historierna bakom dem.
Och jag måste köpa en ny skrivmaskin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar