every.five.minutes.I.look.at.the.door

Kiss My Elbow - Red Russian

Så himla fint. Jag är lite kär. Lite lite. I mycket. Jag dör lite. Och vet inte om jag hatar eller älskar världen. För jag töms och fylls konstant och blir hemskt förvirrad. Jag dricker kaffe tills huvudet snurrar och funderar på om mina ben någonsin kommer bli blåmärksfria. Mitt golv är täckt av kläder och teckningar ritade med kol, så att man blir svart under fötterna, och förstör dem, om man råkar gå på dem. Sen ligger det lite smulor på golvet också, för jag lyckades inte plocka upp alla (det var så hemskt många), från en torkad blomma som ramlade ner från min bokhylla. Jag råkade kliva på den när jag undvek teckningarna, men egentligen önskar jag att jag hade förstört en teckning istället. För jag fick blomman på väg hem efter en oändligt lång sommarnatt. Den var fin. Mycket var fint. Mycket är fint. Mycket går sönder. Mycket blir helt. Luften känns nästan som vår och jag väntar på ännu en sommar, fast vintern är på väg.