Min familj har ett ganska mörkt pigment (för att vara svenska) och alla tror därför att jag är utländsk. Detta leder också till att vi inte bränner oss ofta, om man bortser från min far (som har en röd-fekvens på ungefär 137,23 %), men förra midsommaren brände jag min rygg ganska rejält. Minst sagt. Och det känns som om den svenska solen har blivit starkare. Har ozonlagret blivit så mycket svagare? Eller är det bara jag som överskattar mitt eget pigment? Det är frågan. Hudcancer önskas inte. Men solen är så underbar. Och det tar faktiskt emot lite att smörja in sig när man är hemma, men vi vet alla att islatten inte ger något UV-skydd, så det är bara att svälja sin stolthet och smörja på.
Jag inser att jag nämner islatte i varje inlägg och det börjar bli ganska uttjatat, men det är så hemskt gott. Och enkelt. Vilket leder till överkonsumtion. Is. Smaksättning. Espresso. Mjölk. Och ett sugrör. Slurp. Det är som att dricka lycka. Andra saker som har gjort mig lycklig idag är att:
+ jag har börjat läsa en bok som verkar hemskt bra
+ halv-hoppa studsmatta i bikini med en syster som skriker så fort det gungar
+ solen slutar aldrig skina
+ jag har fått ett mycket fint mail från en fin vän (som toppar hela listan, och mer)
+ vi ska äta sushi till kvällsmat, från det där underbara sushi-huset inne i Oslo
Vad för bok? :)
SvaraRaderaAtonment :) he.
SvaraRadera