Om det är någon stund jag verkligen gillar att vara för mig själv, med mig själv, så är det de som denna. De första timmarna efter att man har vaknat. Man låter lugnet svepa över en och man tillåter sig själv att göra precis det man vill, även fast man kanske egentligen har massor som man måste göra under det närmaste dygnets lopp. Morgonen. Speciellt när man kan få vakna utvilad och ligga kvar i mjuka lakan med inget annat än tystnaden och tankarna. Jag tror att dessa stunder är det viktigaste. Så viktiga att man inte riktigt kan andas utan dem, luften skulle inte komma ner i lungorna, utan bara vara som stötar mot bröstet.
Att inte bara vara ensam, utan att verkligen spendera tid med sig själv. Att låta sig själv spendera tid med sig själv. Att trycka undan det andra. Att ta en till kopp kaffe i sängen, fast än solen skiner på andra sidan av persiennerna. Och att lära sig uppskatta det. Att värdesätta det.
Nu ska jag äta min brunch och läsa bloggar innan dagen tvingar mig att klä på mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar