Remember Me hade premiär igår och jag var, som sagt, på bio igår, med Julia och Tina. Fin var den. Jag gick dock ut därifrån lite deprimerad, och inte för att jag aldrig kommer få honom, utan för att filmer fick mig att ifrågasätta livet. Och ifrågasätta lycka. Livet känns hopplöst. En liten stund.
Sevärd är den verkligen.
Emilie frågade mig innan om jag gick på den för att Robert Pattinson är het. Visst är han het, men jag klarar inte av att lägga 100 kronor för att se en het kille med sönderslaget ansikte i två timmar. Så svaret är nej. Jag kan dock inte förneka att jag älskar de filmer som han gör. Och inte endast för att han verkligen är het. Utan för att han alltid väljer så bra filmer. Han väljer så djupa, intressanta roller (Twilight kan dock diskuteras...). How to be. Little ashes. Bad mother's handbook. He knows how to pick 'em.
Innan Twilight gjorde han mest independent-filmer, dvs mindre kända filmer och jag var faktiskt lite rädd att han skulle bli blind av pengarna. Men han verkar veta vad han håller på med, fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar