Jag har glömt hur det är. Men nu har jag blivit påmind. Och jag vet inte hur jag någonsin kunde ifrågasätta det. Men det är så ibland, man glömmer, men ifrågasätter, man önskar att det vore annorlunda. Jag önskar absolut inte att det vore annorlunda. Jag skulle inte överleva om det var det. Jag vet inte om jag ska kalla det tur. Nej, inte tur. Men något. Jag är så lyckligt lottad. (fast det är kanske samma sak som tur...)
Jag har världens finaste familj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar