Of course it is happening inside your head, but why on earth should that mean that it is not real?
Jag brukar inte minnas min drömmar. Jag ifrågasätter ofta om det är något fel inne i mitt huvud som gör att jag, till skillnad från resten av den mänskliga befolkningen, inte drömmer. Fast om jag vaknar och minns vad jag har drömt är det sällan att jag glömmer bort det, för jag bearbetar det alltid på något sätt. Det kan vara genom att skriva ner det, eller viska till mig själv, eller bara genom att ligga och stirra i taket och försöka förstå varför jag just hade den drömmen.
Den senaste veckan har jag haft ganska många drömmar. Jag minns dem. Allihop. Och jag blir helt ärligt lite rädd och mycket förvirrad. För i alla drömmar har det varit nya människor, som jag inte alls känner, någon som jag kanske har sett, men ingen som jag någonsin har pratat med. Och varje gång som jag har vaknat har jag haft känslan av att jag har lärt känna denna person. Att jag vet hur den är, nu. För det har varit så verkligt. Och jag förstår inte vad det betyder. Det finns få saker som jag hatar lika mycket som att inte förstå något som jag verkligen vill förstå. Och över en natt förvandlas främlingar som jag passerar på gatan till en människa som jag känner att jag har en nära koppling med. Och när jag ser denna människa nästa gång så vet jag inte hur jag kommer reagera. Det har inte hänt ännu. Men drömmarna fortsatte. Natt efter natt lärde jag känna ansikte efter ansikte. När jag vaknar önskar jag inget annat än att få träffa denna person, som endast existerar inne i mig, igen. Och något har förändrats inne i mitt huvud.
Men det kanske bara är solsting, vattenbrist och den hårda hotellsängen. Jag kanske bara behöver en ny parfym.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar