25.4.10

We always end up in Linköping.



Så var det söndag och man funderar på vad som hände med gårdagen. Jag som "bara hade tid för en fika". Men de säger ju att: tid är ingenting man har, tid är någonting man tar, så det gjorde jag. Har haft värsta super-dygnet med min finaste kusinis!

Chill blev långpromenad, tomt hus blev maxvolym på surroundet och disco, disco blev fest hos Mathilda, fest hos Mathilda blev för många gratis påfyllningar, för många gratis påfyllningar blev ut på stan (tack gode gud att det inte var min stad), stan blev tåg hem till mig, självklart. Jämt när Jacob och jag festar ihop slutar det med att vi däckar i min säng... Men vad kan jag säga? Min säng är bättre än alla andras.

Damn! Vad mycket det blev som jag måste hinna med idag... tur att jag aldrig blir bakis.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar