Igår drog jag ut till morfar med mamma för att få in lite familjetid i vardagen. Väldigt mysigt. Men jag lyckas fortfarande alltid gå in i pinnar när jag är ute och går i skogen. Men eftersom jag inte fick något sår så tänker att jag, i princip, har blivit av med ännu ett ärr, och det är ju trevligt. Man kan ju inte vara anpassad till allt. Förövrigt tycker jag att råttor och fåglar, speciellt om de är döda, är läskigare än ormar. Och ormar finns det gott om. Men slingrandet skrämmer mig faktiskt lite. Eller mycket. Men även om man inte är slank och smidig måste man ju röra på sig... och det är bland annat viljekraften som gör att min morfar är sötast i hela världen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar