När jag vaknade (försent) i morse kändes mitt hår kortare. Och med tanke på att det inte finns några råttor i min lägenhet (såvitt jag vet) så betyder det att mitt hår aldrig har varit långt. Och då blev jag ju lite ledsen. Men sen kom jag på att jag var sen, och inte hann vara ledsen över det.
Men nu när jag är hungrig och väntar på att klockan ska ringa, för att säga att maten är färdig, kom jag på det igen. Och blev lite, lite ledsen. Jag ska verkligen låta det växa ut denna gång. Jag lovar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar