Jag hatar det här med att vilja ha saker. Alla beroenden. Men jag kan inte förneka att hela livet bygger på dem. Men jag hatar det med halva min själ. Jag vill ha, men jag vill inte vilja ha. Jag vill bara riva sönder allt och få det jag mest av allt vill, även om jag inte vågar erkänna det. Det är som om jag är påväg rakt in i en vätebomb. Min molekyler kommer vara förkolnade innan de når marken. Jag orkar knappt bry mig längre, men ändå bryr mig mig så oerhört mycket. Jag vill inte ha. Mitt huvud kommer gå sönder. Jag blir galen. Galen. Kommer man någonsin iväg från detta? Jag tvivlar på det. Vi är alla för små för att inte bli förkolnade molekyler som svävar runt i askmoln. Men jag vill fortfarande ha. Och jag blir fortfarande galen. Galen. Galen. Galen. Måste få hugga i något. Eller bli full. ASAP.
Man kommer ifrån det när begäret blir ett annat.. if ya knööww what i mean.
SvaraRadera