Ibland kanske man bara behöver åka långt bort (och gråta i några dagar, och säga att gubben på skattekontoret var dryg, bara för att man är dålig på att fylla i blanketter, och sakna folk så mycket att man tror man kommer slitas i tu) för att testa. Och lära sig. Och växa, även om det är läskigt och svårt. Den där känslan av att man egentligen bara vill dö går nog över. Hoppas jag.