Jag går vanligtvis igenom perioder när jag antingen minns väldigt lite av mina drömmar, eller väldigt mycket. Och just nu är jag i en sån där period när jag minns himla mycket. Det är ofta jobbiga saker. Sånt som man inte ens vill veta att hjärnan har tänkt när man inte haft ögonen öppna.
Så jag vill inte gå och lägga mig. Jag vill inte somna, för när jag vaknar kanske jag inte vill gå upp. Jag kanske bara blir liggande där ensam i min säng, utan att våga dra fötterna över sängkanten, för det som varit i mitt huvud känns så verkligt. Igårmorse vaknade jag och grät. Tidigttidigt på morgonen. I en timma, innan jag somnade om.
Jag hatar att det här kommer när jag precis har flyttat. När jag måste sova ensam och allt redan känns lite konstigt. Att inte kunna lägga sig jättenära en annan människa och somna om, utan att ligga där och inte veta om det känns jobbigast att sova mer, eller gå upp. Så jag är väldigt trött. Trött och matt.
Det kanske är så att allt känns så bra i verkligheten, att jag måste ha lite dåliga saker i drömmarna för att kompensera. Jag vet inte. Jag bara hatar att vakna ensam. Så nu tänker jag åka hem till min syster och se på filmer hela eftermiddagen. Och sova där inatt. Jag måste bara kom ihåg att köpa choklad på väg till bussen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar