Förra veckan gick mest ut på att alla blev sjuka. Att ligga tre sjuka flickor i en nittio-säng och sluddra medan vi väntade på att mannen men den magiska falafeln skulle ringa på dörren. I slutändan var den inte så magisk, men efter några dagar blev vi lite friskare. Och folk kom hit för att se på skräckfilm och äta chips. Lagom till sällskapet kom satte jag mig halvsjuk på en buss för att träffa mamma och städa bort skräpet som fanns kvar i det gamla. Och mitt i natten på lördagen tog vi på oss morfars tjocka jackor och ställde oss på vått gräs för att se meteorregnet. Så himla galet vackert. Stjärnfall överallt varannan minut. Det ni.
Nu är jag tillbaka i den lilla lägenheten och fryser och får mina händer sönderrivna. Det sägs ju att man blir mest beroende av folk som växlar mellan att behandla en illa och behandla en bra. Kanske därför jag är helt kär i Mysan. Eller så är det för att jag ibland vaknar och hon ligger och skedar med mig. Och så klappar hon mig genom täcket (mest på rumpan) när jag ska sova. Jag håller kanske på att bli en galen kattant.
Och resten rullar på. Fast jag saknar er. Alla er jag vill träffa. Saknar er massamassa. Jag skulle antagligen dö utan skype och SMS.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar