Ibland känns det lite som hela livet rasar samman. Man tittar runt sig och funderar på vad man har kvar och på hur mycket man faktiskt har kastat bort. Så man ringer ett samtal och det känns som hela livet hänger på om personen i andra änden svarar eller inte. Så var min fredag. Och personen i andra änden svarade inte.
Det jag alltid glömmer är att det gör inte så mycket, egentligen. Det gör inte så mycket om man har en dålig dag. För sen länkar någon en sång som man brukade sjunga när man var 7 år gammal och allt känns mycket bättre väldigt snabbt. Ångesten är bara ytlig när livet är väldigt fint. Det blir extra uppenbart när man direkt efter har en helg som fungerar lite som en blinkande neonskylt där det står att just nu är det finaste som finns.
Sista dagen av april och det är vår och det är bara 19 dagar kvar av skola och allt är faktiskt väldigt, väldigt fantastiskt underbart när man umgås med massa fina människor.
Mamma hade som sagt lovat mig en födelsedagslunch, så jag tog på mig ett halsband för första gången på flera månader, var lite extra hungrig och himla glad, och gick den lilla biten in till stan.
Dag var med
Och finfina Kattis.
Sushi-resturangen hade stängt igen så vi gick och åt tapas på Aioli istället.
Himla gott var det! Och väldigt bra när man inte äter kött, hihi!
Mamma ♥
Och sen var det massor hejdå-kramar och "vi ses till balen" och "älskar dig" innan jag åkte till Ryd för att träffa Fia och Frazad. Finfin dag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar