januar-april, tvåtusenelva

Nu är det inte många dagar kvar av 2011 alls. Och jag tänker att det har gått helt stört fort, men sen när jag tittar igenom alla bilder inser jag att det hat hänt massa grejer. Jag hade tänkt att göra ett inlägg med en sammanfattning genom bilder, men allt får inte plats på samma ställe. Så jag tänkte dela upp det. Här är januari till april.

Början av året bestod väldigt mycket av att skippa skolan för att mys istället. Typ äta kladdkaka med rosa grädde, eller dricka smoothies. Vi kom fram till att det är okej att skolka om det är för att äta, så vi körde stenhårt på den.  

Och så festade jag ganska mycket. Det är en ganska bra lösning när många fina åker iväg på samma gång. För då kan man träffa nya fina. Och det gjorde folk. Åkte till andra sidan jorden i januari. 

Och så piercade jag en del också. Tror det var sju stycken i januari.  En på mig. Resten på mina knäppa vänner. 

Och så festade jag mer.  

Ganska mycket. Och insåg att det fanns himla många fina människor kvar i Linköping ändå.

Samtidigt som jag stressade  sönder min över internals som skulle in. Viktiga skolrelaterade grejer. 

Och jag ringde till mamma och grät om att jag inte skulle hinna, men hon övertalade mig att åka till Frankrike med henne ändå.  

Och så fick jag se huset första gången. (Det var typ detta som förvånade mig mest. Känns som vi har haft huset där nere för alltid. Men det är bara ett år gammalt.) Himla fint, i vilket fall.

Och sen började stressen igen. Så vi pussades.  

Och myste.  

Och sov.  

Och så gick jag på Säkert! med Jakob. Så jävlahelvetes fin konsert.  

Sen blev det april och vi åk nutellatårta medan vi pluggade till mocks.  

Och jag färgade håret grönt för första gången.  

Och Jakob traumatiserade mig genom att lyckas övertala mig att se Paranormal Activity. Den gör fortfarande att jag inte vågar somna ibland.  HAHA!

Och så hade jag maskerad.  

Och åkte tillbaka Frankrike med min mina syster. 

Och fyllde 19. 

Och det var ungefär de första fyra månaderna. 95% av mitt liv bestod av skolstress, men de andra 5% var ju ganska fina, tycker jag. Det känns faktiskt som flera år sen. Som en annan värld. Vad händer med verkligheten?