I fredags var det äntligen dags för champagne och att skrika sig hes. Studenten. FY FAN VAD VI ÄR BRA! Och nu känns det helt surrealistiskt, jag hade en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Helt galet underbart. Faktiskt inte en enda dålig minut (trots att jag ramla ner från några bord, och vakna bakis efter en 15 minuters powernap). Här kommer lite champagnefrukost:
Tinis och jag, galet glada klockan sju på morgonen. Och leendena försvann aldrig.
Fia och Farzad och champagne och jordgubbar!
Finaste Johanna tog också studenten! WOOT WOOT!
Glada folk. Delar av klassen. Den enorma klassen, 36 pers är vi!
Jag ock Philip! Han blir inte klar förren nästa år, men var lika glad som alla!
Var är mössan, tjalalalala!
Och slutligen efter utspringet! Min fina familj hällde i mig tre små flaskor
champagne och klagade på att jag drack för långsamt, hahah, älskar dem!
Och sen blev det bara bättre. Flaket var så jävla kul. Mottagningen var otroligt mysig och middagen var underbar, och klubben spelade Håkan. Otroligt fin dag. Den bästa. Varje del var helt fantastisk, och det var lite jobbigt efter varje moment var slut.
Och nu är det framtiden kvar. Framtiden som lite halvt skrämmer ihjäl mig, för förut har det alltid varit lite samma sak, men nu förändras allt. Folk som man träffade hela tiden försvinner och flyttar iväg. Ingen mer skola. Och om några korta månader försvinner jag också, bort från den här platsen som jag alltid levt på. Jag kan inte förneka att det halvt skrämmer livet ur mig. Det är läskigt. Vad kommer hända med allt folk? Börja jobba? Växa upp? Jag kommer sakna människors kramar. Mest av allt. Men det är väl så livet går.
Fast det är ju faktiskt några månader kvar, så tänker inte ta ut det jobbiga i förskott. Som jag sa till Jakob när vandrade runt i den helt öde stan inatt: Man får njuta av det man har här. Det man kan få.
Och nu tänker jag njuta av att jag har sommarlov! Äntligen, äntligen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar