"du är den enda jag känner som kan vara sådär svartmålad och gråta utan att det rinner."

Jag har försökt skriva något här. Först skrev jag: "om man verkligen inte orkar känna mer kan man alltid kedjeröka tills man svimmar." Men kom på att så kan man ju inte skriva. Så då skrev jag "Sanningen är att allt är ganska bajs just nu". Fast det kändes inte så givange, och man kommer ju inte så himla långt om man bara går runt och tänker att världen är orättvis och att det inte finns något man kan göra åt det. Även om det är precis så det känns. Fast är. Känns inte bara som det, utan är. Så jag suddade ut det och skrev "quilajwjgrstdklmasc" istället.

Det är inte så himla lätt det här, men jag måste skriva något, för glömmer varför hela tiden. Men tillslut insåg jag bara för att jag inte orkar just nu, och tänker därför avdramatisera det hela, och skriva om cigaretter.

Jag tror helt och hållet på att det är möjligt att ha bra och relationer till allt. Och då menar jag verkligen allt. Sömn, vänner, mat, fotografi, alkohol, sig själv. Till och med cigaretter. Vissa påverkar en mer, andra mindre. Det som är så himla klurigt är bara hur svårt det är att förstå om det är dåligt, eller snarare: att på riktigt erkänna det. Och ta sig ur det. Det är lite som att stänga av varmvattnet i duschen och få kall luft över hela kroppen, man vet att man måste göra det, men man vill inte alls. 

För det är alltid något som är så bra, annars skulle man inte fortsätta. Annars skulle man inte förneka att det var dåligt. Det är svårt att slut röka. För suget kommer och någon står alltid bredvid och andas ut rök. Det är svårt. En enkel lösning skulle vore att bara ta en till. Bara en till, för jag saknar smaken och känslan. Och just då minns jag inget som är dåligt med det, varför vi skulle sluta. Det är bara att springa till 7eleven. Och andas in den luften igen. För det klart det är det man egentligen vill för stunden. Det är det faktum att det är så lätt att ge efter som gör det så svårt. Så svårt för vad är egentligen poängen med att hålla ut? Man trivs bättre med en cigarett i handen. Glömmer bort att det egentligen inte är så himla bra just nu.

Men om man ska sluta kan man inte ta en cigarett ibland. Då går det aldrig. Man måste sluta helt, man kan inte börja om på nytt halvt. Det är naivt och tro att man kommer sluta hetsröka när man är ledsen, men kan fortsätta annars, bara för att man vet att den biten är dålig. Så tiden måste bara fortsätta gå. Utan cigaretter. För det är så lätt att inte orka, för det är så svårt att bryta vanor, men då kommer man dö i lungcancer, eller bara fortsätta hetsröka livet ut. Tiden måste gå så det kan bli bra igen. Sen får man väl se vad man vill. Så jag jobbar över och bokar upp mig fem helgen framåt. Och tänker att sen är det påskledigt, och då kan jag fly. För man måste tänka på annat.

För utan tid kommer det gå sönder ännu mer. Men jag glömmer det hela tiden, och förstår inte varför jag valt det här. Tänker att det är korkat och överdrivet. Men därför. Därför. Saker kommer bli bra sen. Det måste bara få vara lite åt helvete just nu. Fast jag vill inte ens tänka så, för då kommer jag bara gå runt och vänta. Och då kan ingenting läka. Men det tar väl ett tag. Det är ju alltid svårast i början. 

Och sen, om man verkligen inte orkar känna mer, kan man faktiskt kedjeröka tills man svimmar. I alla fall om det handlar om något helt annat än att sluta röka.