Growing up was never on my plans...

Februari. Tiden går. Så himla fort. Mina ögon har blivit grönare igen, vilket är väldigt konstigt. Vanligtvis blir de det när jag inte äter massa skit och sover lagom mycket... nu för tiden lever jag på skit och sover inte alls. Den här månaden kommer bli hemsk. Fruktansvärt att jag går in med den inställningen, men det är så det är. Dels för att jag är dum nog att slå vad om saker som jag inte alls tjänar på, bara för att visa att jag kan, denna gång med Johannisen. Dels för att det är så himla mycket nu. Och dels för att andra sidan av jorden är så extremt långt bort. Men men, Hjalmar och jag glömde bygga vår tidsmaskin och nu sitter jag här. Måste kanske bara fortsätta andas och komma ihåg att det här faktiskt är livet som går. 

Dessutom är det inte bara dåligt. Har finfina planer. För idag och imorgon, och på fredag, och söndag, och mer längre fram. Piercingarna kommer när som helst och jag har de finaste vännerna som finns. Det är bara det som finns emellan som är så tungt att det fina knappt orkar bubbla under vattenytan. Som att försöka göra klädsim i tjära.