Om hur svårt det är att vara liten. Ändå.

Ett barn gråter på innergården. Föräldrarna skriker till det att skynda sig, annars lämnar de honom där... Det låter som barnet inte kan vara över fyra år gammalt, och mamman säger att om det inte tänker komma kommer hon tvinga det genom att dra i barnets hår eller öron.

Barnet gråter mer.

Och pappan säger ännu en gång "Skynda dig på, vi ska åka hissen, annars får du inte åka med". Men barnet vill bara leka i solen, och föräldrarna förstår inte, det skriker ännu mer. Och tillslut lyfter pappan upp barnet och innan han bär in det genom dörren säger han "Du måste lära dig att lyssna någon gång".

Min önskan om att vara barn igen försvinner ur min kropp lika plötsligt som barnets första skrik. Jag vill springa efter och ge pojken mina kex, som jag äter bara för att de är goda och ingen kan säga åt mig att inte göra det.