Det finns inget att göra i den här trista förorten, det finns ingenting här för oss. Nä, ursäkta, jag överdrev litegrann; vi kan ju knarka, supa och slåss.

Nu drar jag till Peace&Love och bara älskar världen i en vecka.
Som sagt: GALET PEPP! Ha det fiiint! 

Typ: IIIEEEH, AAAAHHHH, GAAAAAHHH, och sånt!

Nu hoppar jag snart på tåget hem igen, men AAAAAAAAH!!! Kan knappt sitta still! Jag börjar bli så galet pepp att jag inte riktigt vet vad jag ska göra med mig själv! Inte för det finns så galet mycket att välja på... Jag ska åka tåg och sen spendera natten med att packa. Imorgon drar vi upp till Stockholm, för fix och tricks och pepp, och på måndag är det vidare mot Borlänge! SNARTSNARTSNART! Och i år ska jag (verkligen försöka) INTE glömma att ta med mig sovsäck! IIIEEEEEEHHH!

Och det här inlägget är ganska meningslöst, men jag är bara så galet glad att jag inte kan sitta still! Osäker på hur tågresan kommer gå när jag har all denna pepp i kroppen... Menmen! Vad spelar det för roll?

Hoppas ni alla har haft en fin midsommar och är fulla till bredden av lycka!

Tell me, tell me, tell me; when will we learn? We love it and we leave it and we watch it burn. Damn these wild young hearts.

Jag hatade idag när jag vaknade. Jag ville spy av sömnbrist. Sen ringde min bror och vi bokade tågbiljetter, då var det mest för jag ville bort. För att jag inte kunde stanna här om jag skulle lära mig att acceptera att ibland har man gjort allt man kunnat och är, efter det, maktlös. För jag har redan färgat håret och klippt av det, men det känns när saker skiter sig. Och då var det skönt att tänka att när solen går upp nästa gången åker jag iväg här ifrån. 

Men nu är saker annorlunda. På grund av människor, mest tror jag, för det har fått mig att inse att världen är ganska bra ändå och den här sommaren kommer bli underbar. Och kanske lite även på grund av piercingar. Piercingar är en såndär fjantig sak som egentligen inte spelar någon roll, men som ändå gör mig hoppauppochnerglad ända ut i fingertopparna. Och idag har vi beställt nya piercingar! Något vi gör alldeles för ofta om man frågar utomstående. Fast vi tänkte påstå att är det något som inte är möjligt att göra för ofta, om man frågar oss. Men mest är det nog att jag börjar inse hur kort tid det är kvar tills allt roligt börjar. Ellen har fått tag på en bil, så redan på söndag åker hon, jag och Fia upp till Sthlm. Så galet lyxigt och kul! Och efter det väntar en underbar vecka, när omvärlden inte existerar. Och det jobbiga begravdes, i alla fall en liten stund, under den enorma peppen.

Nu måste jag försöka sova, för när solen går upp hoppar jag på ett tåg. Men inte för att jag inte klarar av att stanna i denna stad, som det var i morse, utanför att människor är det finaste som finns. 

Och han hade så mycket presenter runt halsen att jag blev förvånad när den inte gick av.

I torsdags tog mitt galet duktiga kusin studenten i Norrköping! Jag tror jag var minst lika pepp som han var, men inte fick jag åka med på flaket för det... Mat och vin fick jag dock, vilket var väldigt uppskattat, och även en av de bästa utgångarna någonsin, sen på kvällen. Det är väl så det ska vara, efter tre års slit måste man ju faktiskt fira. Och om man ska börja plugga i Göteborg till höst får man ju passa på att dansa på dansgolven innan de fylls (speciellt om man är för borta för att inse att det är enormt och att det bara är vi tre som dansar). FY FAN VAD HAN ÄR BRA!!!

For what it's worth: iloveyou. and what is worse: i really do.

Jag har aldrig varit så bra på det här med känslor. Och idag har det skitit sig så det bara smäller om det. Så jag ska bättra mig. Nu. För jag tänker inte förlora två av mina favoritpersoner på samma dag. Sånt får bara inte hända. Det accepterar jag inte. Och nu kan jag inte skylla på skolan, jag har tid att ta tag i saker. Och det här är det viktigaste. Viktigaste på hela jorden. Men jag förstår mig bara inte på människor alls, och det gör det hela mycket svårare. Men jag ska inte fly. Jag ska försöka. På riktigt den här gången. För det finns folk som förtjänar det just nu.

Fredagen och framtiden! Tjalalalala!

I fredags var det äntligen dags för champagne och att skrika sig hes. Studenten. FY FAN VAD VI ÄR BRA! Och nu känns det helt surrealistiskt, jag hade en av de bästa dagarna i hela mitt liv. Helt galet underbart. Faktiskt inte en enda dålig minut (trots att jag ramla ner från några bord, och vakna bakis efter en 15 minuters powernap). Här kommer lite champagnefrukost:

Tinis och jag, galet glada klockan sju på morgonen. Och leendena försvann aldrig.  

Fia och Farzad och champagne och jordgubbar!

Finaste Johanna tog också studenten! WOOT WOOT!

Glada folk. Delar av klassen. Den enorma klassen, 36 pers är vi! 

Jag ock Philip! Han blir inte klar förren nästa år, men var lika glad som alla! 

Var är mössan, tjalalalala! 

Och slutligen efter utspringet! Min fina familj hällde i mig tre små flaskor

champagne och klagade på att jag drack för långsamt, hahah, älskar dem!

Och sen blev det bara bättre. Flaket var så jävla kul. Mottagningen var otroligt mysig och middagen var underbar, och klubben spelade Håkan. Otroligt fin dag. Den bästa. Varje del var helt fantastisk, och det var lite jobbigt efter varje moment var slut.

Och nu är det framtiden kvar. Framtiden som lite halvt skrämmer ihjäl mig, för förut har det alltid varit lite samma sak, men nu förändras allt. Folk som man träffade hela tiden försvinner och flyttar iväg. Ingen mer skola. Och om några korta månader försvinner jag också, bort från den här platsen som jag alltid levt på. Jag kan inte förneka att det halvt skrämmer livet ur mig. Det är läskigt. Vad kommer hända med allt folk? Börja jobba? Växa upp? Jag kommer sakna människors kramar. Mest av allt. Men det är väl så livet går. 

Fast det är ju faktiskt några månader kvar, så tänker inte ta ut det jobbiga i förskott. Som jag sa till Jakob när vandrade runt i den helt öde stan inatt: Man får njuta av det man har här. Det man kan få.

Och nu tänker jag njuta av att jag har sommarlov! Äntligen, äntligen!

tre små små små underbara veckor.

Imorgon har det gått tre veckor sen jag blev klar. Tre hela veckor. Tre underbara, fina, fullproppade veckor. Tiden går helt galet fort. Otroligt mycket kul har jag hunnit ha. Redan. Bal och fester och mys och milkshake och massor fint. För många bilder för att visa. För fina minnen för att dela. Men saker händer. Snart tar jag studenten, så idag har jag varit och hämtat två paket på posten. Perfekta studentpresenter. Jag hade aldrig kommit på det, men det är så jag som det kan bli, och jag älskar min släkt som på något underligt sätt känner mig bättre än vad jag känner mig själv. Extremt bra början på fredagen. För på fredag händer det. Idag har jag sytt klart min klänning och Fia kommer hem och om två små dagar springer vi ut. 

Nu börjar det på riktigt, och jag har all evighet på mig. Jag smälter i värmen. Och sommaren har egentligen inte ens börjat än. Känner på mig att detta kommer bli bra. Galet bra. Inte för att vara naiv och dra för hastiga slutsatser, men jag tror att jag är kär i sommaren redan (och jag tror den är lite kär i mig också).

.