26.2.11

Ett fint ord, som bara de fina får låna



"Varför säger du pojke för?" frågade hon.


"För att jag tycker det är ett fint ord. Ett av mina favoritord." 


"Men..." och jag visste vad hon skulle säga.


Det spelar ingen roll hur gamla de är, om de är fina är de pojkar.  

Lite mer av Frankrike

Jag är inte helt klar med Frankrike än, så tänkte dela åtta bilder till med er, och lite tankar jag har kring dem. Det är ganska lösryckt, men here we go!

 Jag är helt kär i provensalsk inredning! Så himla fint! Egentligen är jag allmänt kär 
i den franska kulturen, men åhhh, färgerna får ett extra plus! 
 Det är lustigt att blå är en "kall färg" när blåa himlar gör en helt varm inuti.
 Jag som hatade att det var röda nyanser i mitt hår lyckades även få håret rött-rött! 
Det skulle bli lila. Men jag börjar gilla det ändå!
 Det bästa med hela resan var nog att få sitta bredvid min mamma 
i soffor och på restauranger.
 Hon hade aldrig ätit macarons innan, så självklart var vi tvungna att köpa några. 
Citron och kaffe är mina favoritsmaker!
 Sena, långa middagar gör att man är proppmätt när man går för att dricka vin med 
mamma och hennes vänner vid 11 på kvällen. 
 Åhh! Vad jag längtar till sommaren! 
Jag har sån himla tur! Ska tillbaka igen om mindre än två månader.

24.2.11

Magen blir varm av bubblande vätska och skratt.

Det är redan torsdag! Redan torsdagkväll! Gud. Tick, tack. Och en del människor är så fina att de bara behöver säga hej för att göra mig glad. Tihi! Glad, är jag. Trött, men glad. Det är torsdag, det är lov. Jag vill ha öl.

Sportlovstorsdag = Ut och dricka öl med boysen. Om nom nom nom!

Gator och hus 20-22 februari

Jag har spenderat några dagar i en liten by i södra Frankrike, där gatorna och husen är så fina att man kan vandra runt där i evigheter. 
Husen där är byggda på medeltiden och ligger uppe på en liten kulle. Det är så fint att jag har tagit ungefär 59235 kort på bara gator och väggar. 
Jag var där med min fina mamma. Så himla mysigt att man bara kan åka bort en stund och bara umgås och prata. Och det var vår! Ungefär 35° varmare än här hemma är mycket uppskattat. 
Det finns en liten kyrka mitt i byn som mamma älskar. 
Maten i Frankrike är så otroligt god! Fast de är väldigt snåla med det vegetariska utbudet. Men ojoj, vad mycket gott det finns att äta ändå! Och vinet. Fantastiskt. 
Hej. 
Det var så himla fint att jag tog upp kameran två sekunder efter jag lagt ner den, hela tiden. 

Och helst av allt ville jag bara stanna där förevigt och prata franska, äta och gosa med katterna som vandrade runt på gatorna. 

23.2.11

Soliga terasser, färska baguetter, vin och kindpussar.

Hej! Nu är jag hemma igen. Har haft det helt fantastiskt. Och så fort jag gick av flygplanet lyckades jag förstärka hatet mot staden jag lever i till vardags. Jag tänker fly så fort jag kan. Det finns så fina platser och jag förstår inte varför man väljer att bosätta sig i en stad som denna. Världens, världens finaste by kan man ju bo i, om man vill. Jag tror att det finns en plats  som varje människa är skapad för. Det gäller bara att hitta den. Ibland är det en stad. Ibland är det med en annan person. Ibland är det svårt att tänka sig. Men det finns där ute, tror jag. Den extrema och överväldigande lyckan. I solen, till exempel. Eller hos människor man älskar. Fast tyvärr kan man kanske inte alltid få båda. Men lite av både och, då och då. Och det är ju också bra.

Idag, tillexempel. Johnny-älsklingen. 

19.2.11

En bilresa, en flygresa och en busresa bort

Jag försvinner ett tag. Bortåt. Till en plats som man slipper frysa ihjäl på. Bara en liten stund. Bort, bort. Hinna tänka och sortera lite tankar och fatta några beslut. Tills jag kommer tillbaka. Några dagar i en annan verklighet är allt jag önskar mig. Önskningar som går i uppfyllelse även om man inte blåser ut tårtljus. Fint. 

Ha en fin närmaste framtid, alla.

14.2.11

Små hjärtan överallt och överdramatiska tonåringar, allt i ett litet kort.

Det som får mig att tycka att det är idiotiskt på riktigt är nog det faktum att bland det första hon sa efter han hade dumpat henne var "vad ska man göra på alla hjärtans dag?" Hon liksom fick fram det mellan alla tårar. Som om det var viktigt. Som om det spelar någon roll. Ångesten över att allt inte är perfekt, fast egentligen... Det är bara en dag. Tycker det är så orättvist och töntigt att en dag kan göra så ont i så många. Jag kommer aldrig riktigt förstå mig på det, tror jag. Om man älskar någon ska man ju älska den personen ändå, och om man behöver en speciell dag för det så är relationen inte värd någonting. Lite som morsdag. Påhitt. Det blir bara dumt. Och elakt. Och dyrt. Och massa massa ångest i massa hjärtan... 

Nej, jag förstår verkligen inte... 

9.2.11

And you will miss my tendency to bake at the most inappropriate moments when I'm gone.

Gud. Jag försvinner in i ett mörker fullt av hemska mördaruppsatser och presentationer. Hannah är min hjälte idag. När jag är klar ska jag köpa nya skor. Inte om, utan NÄR. Snart. Tio dagar till. Andas och ät färska bullar. Jag önskar att jag var en igelkott. 

(Ja, bilden är opassande, men Johnny är för söt. Det kan inte hjälpas.)

8.2.11

So hey! WOW...

Så himla effektiv vändning på dagen. Jag vill spy. Gärna mycket och på någon. 

Tisdagsledigheter

Tahahaha. Lols. Hatar det uttrycket, men finns inget som passar bättre.

Fri som en fågel idag. Fast inte alls. Men ledig. Och det räknas också. Har spenderat förmiddagen med att dricka för mycket kaffe, lyssna igenom gaaaammla Spotify-listor och skriva uppsatser. Nu väntar räkningar, fika i vårsol och ett besök hos skräddaren, innan plugget fortsätter. Det känns verkligen som lördag idag. Ja, det börjar gå åt rätt håll. Finfin tisdag, I would say.

6.2.11

Måndag-Fredag i bilder



Haha, en del människor är så konstiga. Det gör mig lycklig. (Om de inte är konstiga på fel sätt, såklart. Sånna människor gör mig bara förbannad. (Endast om det är deras val dock, annars är det ju inte deras fel.) Ja, jobbigt konstigt är jobbigt. Ni vet, en del folk och sånt.) Jag vet inte riktigt vart jag står i förhållande till livet just nu. Sånt kan vara klurigt. Jag klurar lite på det. Men jag hatar faktiskt ingen alls. Inte ens de där dåligtkonstiga människorna som finns, även om de skrämmer mig. Eller, nej, de skrämmer mig inte alls... de får mig att bli rädd för mig själv, snarare. Men ja, jag klurar för fullt. 

4.2.11

Vi piercar oss för att lufthålen inte ska vara så tomma.

Idag känner jag mig lite som ett lakan. Inte bara som i att jag vill ligga i en hög i sängen utan... ett gammalt, skitit lakan. Skrynklig. Platt. Hälften lufthål. Blää. Men det går över. Någon gång. Snart. Men just nu hatar jag att andra sidan av jorden är så långt bort. Försöker att inte tänka på det, för det finns ju fina vänner på den här sidan också. Finfina. Men det går inte så bra, och jag blir lite ihålig av saknaden. Varför insisterar jorden på att vara så stor, när hjärtan är så små?

3.2.11

Analyze and Interpret

Analyze and Interpret 
Analyze and Interpret 
Analyze and Interpret 
Analyze and Interpret 
Analyze and Interpret 
Analyze and Interpret 
Analyze and Inrrpterpret
Annnnzyle and Itterpretnl
Anal sex and Interrrrrpetgyu

1.2.11

Growing up was never on my plans...



Februari. Tiden går. Så himla fort. Mina ögon har blivit grönare igen, vilket är väldigt konstigt. Vanligtvis blir de det när jag inte äter massa skit och sover lagom mycket... nu för tiden lever jag på skit och sover inte alls. Den här månaden kommer bli hemsk. Fruktansvärt att jag går in med den inställningen, men det är så det är. Dels för att jag är dum nog att slå vad om saker som jag inte alls tjänar på, bara för att visa att jag kan, denna gång med Johannisen. Dels för att det är så himla mycket nu. Och dels för att andra sidan av jorden är så extremt långt bort. Men men, Hjalmar och jag glömde bygga vår tidsmaskin och nu sitter jag här. Måste kanske bara fortsätta andas och komma ihåg att det här faktiskt är livet som går. 

Dessutom är det inte bara dåligt. Har finfina planer. För idag och imorgon, och på fredag, och söndag, och mer längre fram. Piercingarna kommer när som helst och jag har de finaste vännerna som finns. Det är bara det som finns emellan som är så tungt att det fina knappt orkar bubbla under vattenytan. Som att försöka göra klädsim i tjära.